Att prata om känslor med ditt barn

Känslor påverkas av det vi är med om, vad vi tänker och vad vi gör. De ger oss betydelsefull information om hur vi mår och upplever en situation. Vi visar känslor med vårt ansikte, med hela vår kropp och genom vad vi säger och gör. Att känna igen känslor, kunna sätta ord på dem och uttrycka till andra vad vi känner är viktigt. Det gäller alla och är ett ständigt arbete genom hela livet och därför är det viktigt att man börjar med det i tidig ålder. Det är viktigt att barn får en stadig emotionell grund under uppväxten som de sedan kan bygga vidare på när de blir äldre. Därför behöver man som förälder aktivt prata om känslor med sitt barn för att lära hen om olika känslor och hur man kan prata om hur man mår.

Barn i åldern 6-8 år befinner sig i en händelserik och viktig utvecklingsfas. Det är en period där känslorna ofta tar över logiken samtidigt som de börjar förstå och bearbeta känslor på ett djupare sätt, parallellt med att de utvecklar sin självbild och sociala kompetens. Vad andra tycker och hur de upplever situationer är även tankar som börjar växa fram hos barnet. De kan ofta identifiera grundläggande känslor som glädje, sorg och ilska, men behöver fortfarande stöd för att sätta ord på dem och förstå hur känslorna påverkar deras tankar och handlingar. Att aktivt prata om känslor, lyssna och vägleda är avgörande för att rusta ditt barn för framtiden.

För att ditt barn ska få en så bra grund som möjligt har du som förälder en viktig roll. Du ska skapa trygga tillfällen för ditt barn att vilja öppna upp sig, där du lyssnar, vägleder och stöttar.

Nedan följer några konkreta tips till dig som förälder, för att du ska ge ditt barn så bra förutsättningar som möjligt:

1. Ställ följdfrågor! Barn kan ha svårt att uttrycka sig utförligt i ord och kan därför behöva hjälp på traven genom att man ställer fler konkreta frågor. En fråga kan kännas svår att begripa och svara på medan en enklare omformulering eller uppdelning av frågan kan göra det betydligt lättare. Testa dig fram och anpassa frågorna till vad som passar bäst till just ditt barn. Exempel på följdfrågor kan vara: Vad hände? Vad fick dig att känna dig så? Varför? Vilken eller vilka känsla känner du? Var känns känslan? Hur känns känslan? Vad tror du kan hjälpa? Hur kan jag hjälpa dig må bättre?

2. Föregå med gott exempel! Barn lär sig och tar efter det andra gör, inte vad de blir tillsagda. Du som förälder ska vara medveten om dina egna känslor och hur du uttrycker dig. Om du är öppen och delar med dig av dina känslor kommer ditt barn ta efter ditt beteendet och kommer själv så småningom ha lättare att prata om sina känslor. 

3. Stärk de positiva beteendena! Beröm när ditt barn gör något bra som till exempel säger förlåt, är modig eller försöker förmedla sina känslor. Det gör att det blir tydligt för barnet att det är något bra att dela med sig av sina känslor till andra, vilket gör att det är mer sannolikt att de fortsätter med det beteendet. Negativa beteenden ska inte bestraffas utan hjälp istället barnet att förstå vad som är okej och inte genom att sätta tydliga ramar.

4. Hitta olika lösningar och hjälp till! Du som förälder är som en vägledare och stöttepelare för ditt barn. Du ska därför kunna visa ditt barn vägen framåt och förmedla att du är med på vägen om de behöver hjälp. Däremot gäller det att du tänker på när ditt barn behöver mycket hjälp och när du bör ge utrymme för att de själva ska hitta vägen framåt. Exempel på situationer kan vara om ditt barn inte säger förlåt, kan du erbjuda att följa med och säga förlåt, eller ge ditt barn möjlighet och förslag på andra vuxna som hen kan vända sig till för att prata om sina känslor.

5. Skapa möjlighet för ditt barn att uttrycka sig på olika sätt! Det kan ibland vara svårt för barn att uttrycka sina känslor i ord, därför är det bra att exempelvis ge dem möjlighet att visa/förklara hur de känner genom lekar, gester eller teckningar istället.

I vår bok Bli vän med känslorna har vi tagit fram över 30 olika övningar som är fördelade över fem kapitel - glädje, ledsamhet, ilska, rädsla och nyfikenhet, för att underlätta att prata om känslor.